Vi har i tidigare nyhetsbrev skrivit om hur ängar på golfbanan kan vara till både glädje och nytta. Alla delar av golfbanan är ju inte tees, greener och fairways. Om delar av de ytor som inte är en direkt del av spelfältet utgörs av blomrika gräsmarker, kan banan bli mer attraktiv för klubbmedlemmarna. Sådana marker är vackra, och bidrar till att en runda med golfklubborna ger återhämtning från vardagens stress. Ett flertal studier visar också, att vistelse i artrika miljöer är bra för vårt immunförsvar och minskar risken för kroniska inflammationssjukdomar. Allt fler är dessutom medvetna om vikten av att vi är rädda om de bin, humlor och fjärilar som gynnas av välskötta ängar. Vi är ju beroende av dem för att kunna skörda frukter och grönsaker. Medlemmarna gläds åt att deras egen golfklubb gör insatser för att underlätta för insektslivet, och för att pollinatörerna skall hitta nektar och pollen, som dessa måste ha för att överleva.
Nu i oktober kan du börja så in lämpliga växter inför nästa säsong. Skulle du inte hinna nu, går det bra att så tidigt i vår (april – maj), men det kan vara bra att förbereda marken redan nu.
För att ängen skall göra störst nytta, bör fröna komma från den del av landet där golfbanan ligger. Nu är det lite sent att samla in själv, men man kan köpa lämpliga blandningar från företaget Pratensis, som har sådana av olika ursprung och för olika lägen (http://www.pratensis.se). Däremot skall man vara lite försiktig med andra stora fröfirmor. En del säljer blandningar som inte alltid har sitt ursprung ens i Sverige, ännu mindre från en speciell region. Ibland innehåller de frön som inte ens kommer från riktiga ängsväxter. De flesta ängsfröblandningar har ett inslag av ettåriga växter, som egentligen är åkerogräs. Men det finns en orsak till detta: det gör att det finns något som blommar redan första året, trots att de flesta som hör hemma på ängen och som är fleråriga, tar längre tid på sig. Redan under andra året är de dessa perenna arter som dominerar.
Det finns flera anledningar till att man bör välja frön från växter som har lokalt ursprung. Då gror de med större sannolikhet till plantor som klarar sig bra i rådande klimat. Det är också troligt att de då har egenskaper som passar platsens insekter och svampar, som de kan utveckla en ömsesidigt gynnsam relation med. Rent allmänt vill man också bevara så mycket som möjligt av den geografiska variation som finns inom alla arter.
Det här är bra att göra nu:
Den bästa platsen är en som är solexponerad under ett antal timmar under dagen. Jorden bör vara mager och har en grynig konsistens, gärna med inslag av sand. Om jorden är tyngre och inte lika lättdränerad, kan du tillföra sand.
Börja med att ta bort 10 – 30 cm av det grässvålen, så att du får bort både gräs och rötter från sådana växter som kan konkurrera med dem du vill ha. Särskilt fleråriga rotogräs som t ex tistlar, nässlor och kirskål behöver avlägsnas. Om marken är någorlunda mager, kan det räcka att blotta jorden fläckvis.
Därefter krattar du jorden, så att den blir jämn, och slå sönder eventuella klumpar. Vattna den sedan, för groningen går fortare om jorden är lite fuktig.
Ängsfrön måste sås ganska glest. Det är lättast att blanda fröna med lite sand eller sågspån, för att kunna fördela dem jämnt och kunna se var du har sått. Det går åt ungefär 3 – 3,5 g per kvadratmeter.
Efter sådden myllar du ner fröna med en kratta eller gallervält. De skall bara precis täckas av jord i ett tunt lager och får inte hamna för djupt ner i marken. Nu är det bara att vänta. – Om du väljer att så först på våren, får du passa på att marken inte torkar ut innan fröna har grott.
