| Tillsammans med Lokalförvaltningen i Göteborg och WSP har Botaniska Analysgruppen jämfört ickeförstörande metoder som kan vara till hjälp för att lokalisera dolda mögelskador i byggnader. Slutsatserna av dessa undersökningar har nu publicerats i tidningen Bygg och Teknik 2019 nr 8.
En anledning till att utföra en byggnadsteknisk utredning kan vara att man misstänker fukt- och mögelskador. I vår del av världen förekommer sådana mögelskador främst i slutna delar av byggnadskonstruktionerna och kan därför vara besvärliga att hitta. Vi har jämfört två undersökningsmetoder som har förutsättningar att ge ett kvantitativt mått på mikrobiell aktivitet och att kunna indikera dolt mögel. Den ena är spormätningar med handhållen RCS-sampler i luft. Den andra är DNA-analyser av sedimenterat mögel i damm, vilket med topsar torkas av från horisontella provytor. Mätningar med dessa metoder gjordes parallellt i sex olika byggnader där förhållandena, inklusive skadeläget, var väl kända. Resultaten av mätningarna har sedan jämförts och diskuterats.
Slutsatserna blev bland annat att båda de nämnda metoderna kan indikera dolda fuktskador, men även visa på bristfällig städning. Biologiska kunskaper, liksom att känna till metodernas begränsningar, är nödvändiga för utvärderingen av resultaten. Metoderna kan i viss utsträckning komplettera varandra. DNA-analyser av damm kan visa på förhållandena under en längre period, medan man med luftmätningar med RCS-sampler ofta lättare kan avgöra om sporspridning fortfarande pågår. För utvärdering av resultaten är det nödvändigt att relatera till situationen utomhus eftersom inomhusluften alltid tillförs mögelsporer utifrån. Vid spormätning i luft tas därför alltid ett referensprov utomhus vid samma tillfälle. Motsvarande referensprov vid DNA-analys av sedimenterat damm är knappast möjligt att ta, men åtminstone måste hänsyn tas till årstid då provytan varit exponerad. Dessutom måste storleken på den topsade ytan, liksom exponeringstiden (minst en månad), vara känd.
Sammanfattningsvis kompletterar båda metoderna varandra, men de ger lite olika information. Vill du veta mera kan du läsa mer i senaste numret av Bygg och Teknik. Se även: https://byggteknikforlaget.se/erfarenhet-av-matningar-av-mogel-som-ett-led-i-en-byggnadsteknisk-undersokning/ |
|
|
Tabell 1. Resultaten från spormätningar och DNA-analys i damm, och Lokalförvaltningens egen bedömning av byggnaderna. Grönt: (metoder) låga värden /(LF) ingen fuktskada. Gult: (metoder) måttliga värden. Rött: (metoder) höga värden/ LF) förekomst av fuktskada. Brunt: (LF) Bristfällig städning. För Aspergillus och Penicillium bedömdes DNA-värden inom intervallet 200-1100 enheter som måttliga, och de över 1100 enheter som höga. För Aspergillus versicolor, som analyserades separat av laboratoriet, gäller 30 enheter som den nedre gränsen för måttliga värden, och 200 enheter för höga värden. All förekomst av Stachybotrys är en indikation på fuktskada. Alla värden högre än noll av detta mögelslag betraktas därför som höga. LF=Lokalförvaltningen.
