Vi har fått in exempel på provsvar från mögelanalyser där ett fåtal kolonier sägs indikera fuktskada. I provsvaret finns arter som är vanliga i utomhusluften men det finns inga referenser till varför detta resultat tolkas som indikation på en fuktskada.

Tillsammans med Lokalförvaltningen i Göteborg har vi skrivit en artikel (1) i tidningen Bygg & Teknik om våra gemensamma erfarenheter av mätningar av mögelsporhalter i rumsluft. Vi konstaterade då bland annat att endast två metoder hade förutsättningar att ge ett kvantitativt mått på mikrobiell aktivitet, nämligen spormätningar med RCS-sampler och DNA-analyser av damm.

Till skillnad från testerna med odlingsplattor, är tester med RCS Sampler är en så kallad aktiv mätmetod. Här är den totala luftmängden som strömmar in mot näringsmediet känd (och angiven i sporer/m³ luft), och ett jämförande referensprov i utomhusluften inhämtas alltid samtidigt som inomhusproverna tas. I den passiva metoden går det inte att exakt ange totalantal sporer eftersom den inte anger den totala luftvolymen. Hur luften för tillfället rör sig i det undersökta rummet påverkar också resultatet starkt och oförutsägbart vid en passiv mätning. Utöver detta riskerar tyngre sporer att bli överrepresenterade i den passiva samplingen (till skillnad från en aktiv) och man kan helt missa småsporiga mögelslag som exempelvis Aspergillus och Penicillium vilka är bland de absolut viktigaste indikatorerna på fukt- och mögelskador i byggnader.

Det finns många metoder på marknaden som riskerar att ge kunder felaktiga svar – och konsekvensen kan bli att angrepp förbises – eller att kostsamma och onödiga renoveringar görs. Därför är det viktigt att välja rätt mätmetod som är lämpligt för ändamålet. Det ställer också krav på konsultens kunskap så att onödiga feltolkningar kan undvikas