Tvärvetenskaplig arbetsgrupp utbyter kunskaper om partiklar i inomhusmiljön
Under det senaste året har en liten grupp bestående av läkare, några erfarna utredare av problematisk innemiljö och Botaniska Analysgruppen träffats regelbundet för kunskapsutbyte, framför allt med avseende på förekomst av partiklar i inomhusmiljön.
När vi andas får vi ständigt i oss mängder av partiklar av olika ursprung. De flesta har ett naturligt ursprung. De kan vara mineralkorn, sand, saltkristaller eller askflagor från vulkanutbrott och skogsbränder. Bidraget från levande organismer, i form av t ex pollen, växt- eller insektsfragment och inte minst svampar, virus och bakterier, glöms ofta bort när man talar om ”particulate matter”. Det är den beteckning som används för att ange koncentrationen i luften, och förkortas PM.
Ungefär en tiondel av luftens partiklar kommer till genom mänskliga aktiviteter. En hel del av dem uppstår när vi eldar ved eller vid förbränning av kol, olja eller bensin. Andra kommer ut från industrier som på något annat sätt behandlar biomassa, till exempel timmer eller bomull. Nyligen har man också konstaterat små plastkorn, bland annat sådana som virvlat upp ur havet.
Inomhusluften innehåller både partiklar utifrån och sådana som bildas inne i byggnaden. De kommer in vid vädring eller genom ventilationen, om de inte fångas upp av filter. De minsta kommer in genom infiltration, eftersom de kan tränga igenom mycket små springor om det finns en tryckskillnad som ger upphov till en luftström. En del förs också in med människor och djur som bär med sig dem på kläder och skor. Dessa avger också bakterier och svampar från hud, mun och näsa. De större partiklarna sedimenterar och lägger sig som damm på golv och andra släta ytor, men de minsta kan hålla sig svävande länge. När man rör sig mycket i rummet, kan dammet virvla upp.
I en fuktskadad byggnad finns det också sporer och hyfer från mögelhärdar. De kan upptäckas genom att koncentrationen och sammansättningen av de olika mögelslagen i luften avviker från hur det är utomhus. Det innebär, att man kan skilja en fuktskadad byggnad från en utan fuktskador. Mindre förhöjningar inomhus av vissa mögelsläkten kan istället indikera smuts och damm snarare än fukt. Möglet kan t ex komma in med smutsiga ytterskor.
I vår tvärvetenskapliga arbetsgrupp lär vi oss av varandra om hur partiklarna uppträder inomhus i tid och rum, och hur olika analysresultat skall tolkas. I vårt företag har vi till exempel samlat många års erfarenhet av vilka sporer och hyfer det är som tyder på en fuktskada, och i vilka sammanhang som de förekommer. Förutom de olika deltagarnas egna erfarenheter, gör vi tillsammans också en grundlig genomgång av vetenskaplig litteratur, där man haft liknande frågeställningar. Vi kommer att dela med oss framöver, i form av översiktsartiklar och utbildningar.
Svampen Cladosporium är vanlig i utomhusluften, men förekommer också inomhus i samband med fukt. Den trivs inte minst på kalla ytor inomhus. För att göra en bedömning av vad det innebär när den finns i provet, måste man jämföra koncentrationen inom- och utomhus.
De stora sporerna på den här bilden är Alternaria, som tidvis också är vanlig i utomhusluften, och som till exempel påträffas på tapeter och i textilier inomhus. De mindre sporerna tillhör Stachybotrys, som i princip aldrig påträffas i utomhusluft. När den påträffas i inomhusprover, innebär det att det finns en fuktskada.