I vår internutbildning om pågående forskning har vi nyligen läst en vetenskaplig artikel vi tyckte var mycket användbar. Artikeln av Saghir et al. (2025)* sammanfattar dagens kunskapsläge om:

• vilka mögelsvampar som är vanligast i fuktskadade byggnader
• vilka gifter (mykotoxiner) respektive mögel producerar
• hur dessa gifter kan påverka människors välmående.

Författarna har sammanställt resultat från omkring 800 fuktskadade byggnader och 2 000 exponerade personer och går igenom allt från vanliga inomhusmögel och deras toxiner. Artikeln är mycket utförlig och kan fungera som ett uppslagsverk inom området. Vi rekommenderar artikeln till alla som arbetar med innemiljö, byggnadsteknik eller mikrobiologiska utredningar.

Det är vanligt att mögelsvampar utvecklar gifter särskilt om flera arter växer tillsammans och konkurrerar om tillgängliga resurser av vatten och näring. Gifterna är av flera olika slag, och när koncentrationen blir för hög kan de få allvarliga konsekvenser för hälsan. Deras förekomst i livsmedel är ett stort problem i hela världen. Därför finns det många vetenskapliga studier av vad som händer i kroppen när man äter möglig mat. En vanlig missuppfattning är däremot att man inte kan få i sig gifterna via inandning, eftersom de består av så stora molekyler att de inte förångas. Men de finns i luftburna sporer och i fragment av hyfer som kan virvla upp och bli luftburna. Dessa svamppartiklar kan vara så små att gifterna tränga långt ner och kan sugas upp direkt av de celler som klär luftvägarnas väggar. De passerar då inte levern, där de skulle kunna behandlas för att kunna transporteras ut ur kroppen med urin och avföring. I tillräcklig mängd kan gifterna orsaka inflammation, skada immunförsvaret, och orsaka trötthet och kognitiva besvär. Framför allt uppstår problemen hos människor som av någon anledning har nedsatt immunförsvar.  Endast ett fåtal mögelarter påverkar friska människor, men sådana finns också. Ett exempel är pappersmögel (Stachybotrys), som bland annat kan förekomma på fuktiga gipsplattor och som ofta felaktigt kallas svartmögel.

Debatten om mögelgifter i luft har kört fast av en rad olika skäl. Det väldigt svårt att mäta hur mycket människor har utsatts för på ett tillförlitligt sätt. Det finns inte några standardiserade metoder, och resultaten från olika laboratorier skiljer sig mycket. När vi andats in låga doser av giftet är mängderna i urinen ofta så låga att de inte går att registrera. Möglets produktion av gift beror av faktorer som varierar, till exempel luftfuktighet, temperatur och förekomsten av andra mikroorganismer. Och giftet förekommer sällan ensamt, utan följer med inandningsluften som del av en ”cocktail” av andra gifter, partiklar, och allergiframkallande ämnen. Det gör det svårare att säga vilket som är effekten av ett enskilt gift.

Artikeln understryker vikten av att mögelskador helst skall förebyggas, och omedelbart åtgärda om en skada ändå sker. Vi vet så mycket att vi bör ta riskerna på allvar och agera med försiktighet. Vi bör inte vänta på att mättekniken skall hinna ifatt verkligheten, eftersom vi har tillräckligt mycket kunskap från försök på cellnivå. De symptom som människor klagar på (extrem trötthet, kognitiva problem, besvär från luftvägarna) stämmer överens med dem man kan förvänta sig om man utsatts för mögelgifter. Inte minst personal som arbetar praktiskt med sanering bör skydda sig särskilt noggrant, eftersom de kan utsättas för mycket höga koncentrationer av svamppartiklar.

*Saghir SA, Bancroft J, Ansari RA. Molds and mycotoxins indoors II: Toxicological perspective. Arch Clin Toxicol. 2025;7(1):8-40.d

Med länk:

https://www.probiologists.com/abstract/molds-and-mycotoxins-indoors-ii-toxicological-perspective