Riktad spormätning är ett användbart verktyg för att hitta fuktskador utan att riva upp en befintlig konstruktion. Vi har utvärderat metoden i fem olika byggnader med olika problematik och har lyckats lokalisera befintliga fuktskador. Här berättar vi om tillvägagångssätt och resultat.
Läs mer här: Riktad spormätning – en bra metod för att spåra fuktskador
Författare: Åslög Dahl, 2024.
På marknaden saluförs enkla mögeltest som innebär att man per post får hemsänt odlingsplattor vilka får stå öppna i de aktuella rummen under någon timme. Efter några dagar räknar man sedan antalet mögelkolonier som har utvecklats och beroende på antalet sägs det att man själv kan tolka och bedöma om mögelförekomsten i rumsluften är normal eller inte och detta utan utomhusreferens! Vid första påseendet kan detta kanske tyckas vara ett snabbt och enkelt sätt att få reda på hur mögelläget är.
När det gäller metoden med odlingsplattor (så kallad passiv sampling) finns flera invändningar. För det första behövs ett referensvärde från utomhusluften för att skilja ut de sporer och hyfer som kommer in via ventilations- och vädringsluften. I vanlig utomhusluft finns nämligen alltid större eller mindre mängder mögelsporer och halterna varierar kraftigt mellan olika årstider men också mellan olika platser. Om man inte vet något om sporhalterna som för tillfället finns i utomhusluften i närområdet går det inte att avgöra vad som eventuellt har sitt ursprung i mögeltillväxt inomhus. För att särskilja en torr och oskadad miljö från en med fuktskador, jämförs också de olika mögelslagen inomhus med utomhusfloran. Ofta är specifika mögelsorter representerade i högre grad i fuktskadade miljöer, jämfört med en torr och oskadad miljö. För att kunna identifiera olika mögelsorter på en odlingsplatta behövs både lång erfarenhet och tillgång till bra mikroskop.
Vi har fått in exempel på provsvar från mögelanalyser där ett fåtal kolonier sägs indikera fuktskada. I provsvaret finns arter som är vanliga i utomhusluften men det finns inga referenser till varför detta resultat tolkas som indikation på en fuktskada.
Tillsammans med Lokalförvaltningen i Göteborg har vi skrivit en artikel (1) i tidningen Bygg & Teknik om våra gemensamma erfarenheter av mätningar av mögelsporhalter i rumsluft. Vi konstaterade då bland annat att endast två metoder hade förutsättningar att ge ett kvantitativt mått på mikrobiell aktivitet, nämligen spormätningar med RCS-sampler och DNA-analyser av damm.
Till skillnad från testerna med odlingsplattor, är tester med RCS Sampler är en så kallad aktiv mätmetod. Här är den totala luftmängden som strömmar in mot näringsmediet känd (och angiven i sporer/m3 luft), och ett jämförande referensprov i utomhusluften inhämtas alltid samtidigt som inomhusproverna tas. I den passiva metoden går det inte att exakt ange totalantal sporer eftersom den inte anger den totala luftvolymen. Hur luften för tillfället rör sig i det undersökta rummet påverkar också resultatet starkt och oförutsägbart vid en passiv mätning. Utöver detta riskerar tyngre sporer att bli överrepresenterade i den passiva samplingen (till skillnad från en aktiv) och man kan helt missa småsporiga mögelslag som exempelvis Aspergillus och Penicillium vilka är bland de absolut viktigaste indikatorerna på fukt- och mögelskador i byggnader.
Det finns många metoder på marknaden som riskerar att ge kunder felaktiga svar – och konsekvensen kan bli att angrepp förbises – eller att kostsamma och onödiga renoveringar görs. Därför är det viktigt att välja rätt mätmetod som är lämpligt för ändamålet. Det ställer också krav på konsultens kunskap så att onödiga feltolkningar kan undvikas.
Referenser
(1) Andersson, J-E. et al (2019) Erfarenheter av mätningar av mögel som ett led i en byggnadsteknisk undersökning. Bygg & Teknik nr 8 pp. 52–55(2) Yamamoto, N. et al. (2011) Comparison of quantitative airborne fungi measurements by active and passive sampling metods. Journal of Aerosol Science 42 pp. 499–507.
2022.
Väldigt många menar svartfärgat mögel när de talar om svartmögel. Men det finns en mängd mer eller mindre svarta mögelsorter. Vi har skrivit en artikel där vi problematiserar begreppet svartmögel.
Aktinomyceter har långsträckta celler, som ofta sitter i kedjor. Dessa påminner om svamphyfer. Foto från svepelektronmikroskop.
Aktinomyceter (aktinobakterier) är en grupp bakterier. De har kallats för strålsvampar eftersom de bildar hyfliknande trådar och producerar sporer (s.k.konidier) på ett sätt som påminner om svamparnas.
Aktinomyceter förekommer naturligt i jord och spelar en stor roll vid nedbrytningen av organiskt material, såsom av cellulosa och kitin. Vid gynnsamma fuktförhållanden kan de också påträffas på organiskt material i huskonstruktioner. Om luftfuktigheten (RH) är hög, gärna över 90 %, är det särskilt gynnsamt för de strålformiga bakterierna.
Under tillväxten producerar aktinomyceterna organiska föreningar – s.k. geosminer som luktar unket och som påminner om källarlukt. Lukten sätter sig lätt fast i porösa material som isolering, tyg, och liknande, och kan vara svår att få bort, även efter det att angreppet blivit inaktivt.
De mycket små sporerna och fragmenten av aktinomyceter blir lätt luftburna. Vid hög koncentration i luften (> 500/m3), kan dessa orsaka en luftvägssjukdom, s.k. allergisk alveolit. Den är ofta relaterad till arbetsmiljöer där en sådan koncentration är vanlig, och har därför fått olika benämningar som sågverkslunga, tröskdammlunga, fliseldarsjuka. Men den kan också uppträda i speciella situationer som t.ex. vid rivning av innerväggar. Om man utsätts för långvarig eller upprepad påverkan kan sjukdomen bli kronisk och leda till nedsatt lungkapacitet.